Historik

När jag (Kenneth)fyllde 13 år fick jag en elgitarr av märket Frii. Den var tillverkad av bröderna Frii på Friis musik i Umeå. En riktigt skön elgitarr med en mikrofon och två "rattar." Förutsättningar fanns för att sätta Råstrand på kändiskartan eller åtminstone bli en popstjärna.

Som förstärkare hade jag byggt en stor låda av masonite, med tyg på framsidan. Tyget var från ett av mormors förkläden. Baksidan av lådan var helt öppen, för att jag skulle kunna ställa in våran radio av märket Luxor i den. På baksidan av radion fanns det två ingångar som det stod "grammofonuttag" under. Och där kunde man med hjälp av två stift (banankontakter) ansluta elgitarrens sladd. Sen skruvades radions ljud på max vad högtalaren orkade, för knapparna kunde man ju inte komma åt sedan. Och tillbaka med radion in i lådan och nu såg det faktiskt ut som en riktig förstärkare. (om det inte hade varit för mormors storprickiga tyg på framsidan högtalarlådan.)

Han hade dessutom turen att ha en elektronikintresserad släkting i Skelleftehamn, som byggde honom en liten förstärkare som han kunde ställa ovanpå en högtalarelåda.

Kusin Roger gillade Eric Burdon & Animals, så varför inte testa med en Animals låt. -Vi ska lära honom basgången i "We got to get out of this place" för den är mycket tydlig och lätt...? Vi övade och övade och kämpade på, men Roger fick liksom aldrig riktigt in i feelingen, så han lessnade. Han var nog mer en idrottskille. Intresserad av skidåkning och fotboll. Så på den vägen fortsatte han. Men jag själv som skulle lära honom - blev en stjärna på basgången i ovan nämnda låt.

En annan kille som kunde vara intressant för vårt nybildade popband och som dessutom hade "alla" Beatles, Elvis och Jerry Williams skivor, var Torbjörn.

Hans syskon köpte alla dom senaste skivorna - verkade det som. Tolle var också en idrottskille. - en lovande fotbollsmålvakt. Men han ville gärna bli en popstar också. Han kunde alla Beatles låtar utantill och sjunga tyckte han var kul. Och sen att köra sin Puch moppe förstås. Men eeeeelgitarr. Då blir man cool på skolan i Sorsele

Som sagt han hade en bra "Rock and Roll" röst. Så sugen blev han och beställde en elgitarr ifrån Hobbyförlaget för 137,50. Märke okänt.

Vilket drag det började bli nu när vi var tre som sjöng. Precis som Beatles. Vi övade in Farmer John, (Hep Stars) Can I trust you,(Shanes) "We got to get out of this place", "House of the rising sun"(Animals) och för mej som nybliven basist var "Sleep little girl" av Tages ett knepigt uppdrag. Men lärorikt.

Nu blev det akut att skaffa sig nåt riktigt att spela på. Så jag beställde en sprillandes ny elbas av märket Kent, från Hagströms i Älvdalen.

Men - ett nytt bekymmer!

Två hus bredvid Calles fanns en granne, (Henry Karlsson) som hade ett gammalt trumset sedan 40-50 talet. Bastrumman var gigantisk i storlek. Till den fanns en virveltrumma och en cymbal. Nu kändes det riktigt bra. Alla killarna fanns på plats. Men det var ett pusslande med högtalarna för det lät inte direkt bra - ännu. Elbasen genom en "Luxor" radio med grammofoningång. Tobbes gitarr genom en liknande anordning som min och Calles genom en "proffsig" hemmabyggd förstärkare. Som en kusin i Skelleftehamn hade byggt. Sedan skulle tre mikrofoner också trängas i dessa stackars hemmabyggen.

Övningarna alternerade mellan Calles föräldrars källare och Bertils föräldrars övervåning. Bertils föräldrar hade ju dessutom byns telefonväxel. Så det var ju lite känsligt om det bullrade för mycket när folk ringde in för att kopplas. Men det fungerade hyfsat.

Värvning 4

Men som våra förebilder Beatles så kändes det som om våran käre trummis skulle behöva lite undervisning i trumspelet. Och nån större tillgång på trummisar i vår ålder fanns inte i Råstrand.Men i grannbyn Gargnäs fanns det en kille som enligt ryktena, var både duktig trummis och sångare. Dessutom ägde han ett eget trumset. Sven-Erik Königsson hette han.

Han hade inte nåt band som han direkt satt fast i. Så vi tog kontakt med honom och frågade om inte vi kunde få låna hans trumset ett tag. Samtidigt skulle han ju kunna ge våran trummis lite lektioner.... Sagt och gjort, men döm om vår förvåning när Sven-Erik,till våran första övning,kommer åkandes med sparkstötting och alla trummorna fastknutna på den. Han hade färdats från Gargnäs till Råstrand (10 km) med trummorna på sparken, vintertid och i -12graders kyla.

För att korta ner historien lite, så blev Sven-Erik vår nya trummis och Bertil fick andra uppgifter i bandet... Han fick sköta rytmsektionen bestående av en tamburin, två maraccas och en triangel. Nu började ljudnivåerna bli så starka att när sommaren kom, blev vi tvungna att flytta till "Kläppen".

Kläppen -

Där stod det ett litet hus som ingen bodde i längre.(och står fortfarande)

A king is dead

Keep on running

Men eftersom Calles mamma inte bara var mamma, utan också lärarinna i Råstrands skola, så fick vi så småningom tillgång till skolans nycklar och fick flytta in alla våra grejor där.

Gympasalen blev vår övningslokal, tre trappor upp. Och instrumenten fick vi förvara i källarvåningen längst ner innanför matsalen.

But I am and who cares

Svårt med självidentifieringen.

Alla band i "Bildjournalen" fjantade sig ju på bilderna - Då var vi på rätt väg också.

Surfing safari (bus)

Folkets Hus i Gargnäs

Men för rättvisans skull så alternerade vi med övningarna mellan Råstrand och Gargnäs. Sven-Erik bodde ju i grannbyn en mil bort.

Här en bild på Folkets Hus i Gargnäs från 1977

Gammfolkan är en styggelse och den måste man få ersatt med något modernare.I söndags hade vi anordnat en dans i fallfärdiga folkan säger Christina Jonsson. Det kom 90 personer. Stor succé. Nu har vi redan bestämt att vi skall ha en dans till på juldagen.

Med på bilden står lite bekymrade Gargnäsbor som undrar över framtiden för detta "Nöjestempel" Det var i så dåligt skick att det inte gick att värma upp ordentligt vintertid. Så det revs några år senare.

När vi, CatoKebes, övade i Gargnäs så höll vi alltid till i Folkets Hus. Biolokalen där var häftig, därför att när man stod och övade på scenen så var det beckmörkt i salongen, trots lamporna på scenen. Det kändes som om det satt flera hundra personer i publiken. Låten "Massachusetts" skriven av BeeGees var så smäktande att man nästan grät själv, när vi spelade den.

Nåt annat jag minns som också var häftigt, det var när en fladdermus "anföll" oss på scenen under en övning. Fruktansvärt så skraja vi blev. För vem trodde att det fanns fladdermöss inomhus.

Funny how love can be

Tolle kramar om Anita (en av våra fans)på trappan till Folkets Hus. Påsken 1967. Undrar om det var den här gången som han kom körandes moped, sjungande. "Jag vill ha blommig falukorv till lunch mamma".

CatoKebes namnet

Nu måste vi bara hitta på ett namn till bandet. På mitt gamla gitarrfodral kan jag fortfarande läsa att vi hette "the Steelmen" och "the Gambols". Det skrevs med isoleringsband (hockeytape) som, när det sedan skulle avlägsnas, drog med sig färgen ifrån gitarrfodralet. Det är därför jag minns....Så småningom kom vi fram till det finurliga namnet "CatoKebes" Vilket betyder Carl-Axel-Torbjörn-Kenneth-Bertil-SvenErik (Ca-To-Ke-Be-S)

Valborgsmässoafton 1966

Sorsele Centralskola

Nu hade alla killar börjat på Centralskolan i Sorsele. Där hade man skoldanser en gång i månaden. Och det betydde att vi blev "världsberömda" på hela Högstadiet. Men det fanns ett annat band där som vi blev tvungna att dela gunsten med och det var"the Palefaces". Som sedan bytte namn till "St.Pauls".

The house of the rising sun

På holmen byggde Konsum "Snabbköpet". Hos "Freds kläder" eller "Öjeryds Herrekipering" fanns innekläderna.

Sorselegården hade jordbruksutbildningar. Skidanläggningen "Nalovardo", med Sveriges längsta släplift på vintern och backtävlingar med bil, på somrarna.

Turnéagendan = Några av våra spelningar 1967

Nu gällde det ju att vara på sin vakt så att vi inte blev blåsta på gaget. Så kontrakt skulle man ju ha.

Mera spelningar

Julsånger i advent i Gargnäs kyrka.

Valter Lång var präst. Det uppskattades mycket.

Ännu fler-1968

Annons i tidning

Sture Lind (frisörn) hade engagerat oss.

En av våra Repertoarer.

Nu måste vi fotografera oss. En IDOL-bild ska alla kändisar bara ha.

To love somebody

Så här blev bilden som kastades ut över fansen under spelningarna.

Bild på en hemmabyggd förstärkare som jag hyrde av en kille som jobbade på "Radio Lundgrens" i Sorsele. Men basen var min.

Min lånade basförstärkare blev utbytt till en alldeles egen Hagström 630 och en Dynacord BT 70 låda.

Kentbasen ersattes av en Höfner fiolbas för dryga 800kr från Hagströms Musik i Umeå.

Frisyrer måste "anläggas", engelska randiga 60tals byxor, scarf kring halsen innanför skjortkragen, gärna kavaj och för tårna sylvassa boots.

Nu har vi anmält oss till Popbandstävlingen -68

Spänningen stiger

Ett break på Furuvikskiosken i Lycksele. På väg till provspelningen.

Eftersom vi ska vinna så var tidningen intresserad av att vara ute först.

Happy together

Lite uppsjungning på skolrasten inför kvällens SHOW

Så här blir idolbilder när kameran själv ska bestämma när bilden ska knäppas.

Repertoar i Adak

En av våra sista repertoarer.

Men vad tyckte fansen?

På Sorsele Centralskola fanns en tidning som hette Snilleblixten. En väldigt demokratisk och trevlig tidning som gavs ut 4 - 5 ggr /år.

Denna tidning innehöll mycket kul saker som eleverna ville berätta om. Det var roliga historier, vad man tyckte om sina lärare, vad man tyckte om maten på skolan mm.

*På Mariehemsgården i Umeå var vi på nionde plats när det gällde att dra publik.

*Vi fick lösa biljetter för att få komma in och spela i pausen på logen i Gargnäs.

*Vi var världsberömda i Sorsele, Adak, Malåborg, Umeå, Skellefteå, Gargnäs, Råstrand, Lycksele och Skellefteå.